Dagens gästblogg är från Margarete Nuddel, som säger sig vara en träningstokig Stockholmare med mottot Det gäller att inte ge upp!

Håll till godo

”Om du inte börjar röra på dig så kommer du på sikt att hamna i rullstol alternativt måste du steloperera hela ryggen”.
Den schweiziske läkarens ord studsade mot mig och mina föräldrar. Framför oss hängde en röntgenbild på en helt förvriden ryggrad. Det kunde ju bara inte vara jag, jag hade ju bara en liten scolios. Bilden var säkert någon annans…
Men bilden föreställde mig. Jag var 14 år och sanningen levererades utan förmildrande omständigheter. Den scolios (sneda ryggrad) jag hade blivit diagnosticerad med 1,5 år tidigare hade galopperat iväg och befann sig i ett kritiskt läge. Den svenska sjukvården hade placerat mig i en specialkorsett och på frågan ”måste man träna?” svarat: ”ja, det är väl bra, men spelar ingen större roll”. Hur reagerar en 13-åring då? Jo, genom att inte röra på sig…

1,5 år fastlåst i en korsett dygnet runt – natt som dag – hade mer eller mindre förtvinat mina ryggmuskler och jag orkade knappt vara utan korsetten. Inget höll mig uppe. Första natten utan den grät jag av smärta och gick upp och tog på mig den, det var det enda sättet jag kunde sova.

För att göra en lång historia lite kortare; besöket blev en vändpunkt. Idag inser jag att de hårda orden var precis vad som behövdes och att jag fortfarande bär de inom mig. Jag slutade skolan tvärt och började ro (roddmaskin) varje dag, simma, balett, massage, elektrisk muskelstimulation på ryggen… allt man kunde tänka sig för att återfå kraft. Det var mödosamt men arbetet betalade sig och jag återfick så småningom styrkan, fast med sned rygg. Det tog drygt två år av daglig träning.

Sedan kom några James Dean-år. Som 18-åring är man oövervinnerlig och odödlig. Vad brydde jag mig om vad läkaren hade sagt? Det var ju då – jag levde nu. Men även en tok ska ha tur och ryggen höll.
Jag fortsatte träna, men sporadiskt. Bildade familj. Om det är någon som undrar så är graviditeter är inte optimala för svaga ryggar… I samband med andra barnet flyttade vi utomlands, jag ville bli av med ”gravkilona” och hittade ett gym i närheten och vips föddes min kärlek till styrketräning. Attans vad man kan förändra sin kropp med styrketräning!

Ytterligare ett barn har kommit sedan dess och när han var sex veckor så återupptog jag träningen på allvar och har ökat i intensitet. Först på SATS och sedan sju år tillbaka på ett privat gym nära mig. Jag kör ett styrkepass i veckan, ett stabilitetspass (hej ryggen!) samt förbränning, kondition, yoga och promenader så mycket jag bara kan. Jag håller ihop. Jag mår bra. Jag har inte ont. Kraft och energi kan försätta berg.
Det finns bara en sak som är viktigare för mig än min familj och det är min hälsa och att få vara smärtfri. Å andra sidan hänger de intensivt samman; utan hälsa orkar jag inte ta hand om min familj.
Förra året fyllde jag 50. Det firade jag med att vara starkare och smidigare än jag var i tonåren. Och på den vägen är det.

Vikten då? Jag gnäller ju jämnt om vikten… Jag är smal, det vet jag men jag skulle gärna vilja bli av med det där lilla sista som gärna lägger sig över byxlinningen. Det vore kul att nå dit men det är inte livsviktigt. För jag tränar för livet. Och inte för vikten.

Margarete Nudel

Over & out

Igår fick vi en ny medlem Evelina Rönnqvist, Välkommen Evelina

Då var vi 83st igen och snart är det månadsskifte där tävlingen ska avgöras.

Årets bluff - Vitamindrycker
http://www.kostdoktorn.se/arets-bluff-vitamindrycker

Själv använder jag Berocca som kostar 2kr/tablett och funkar.

Imorgon kommer en intressant gästblogg av Margarete Nudel som heter Träna för livet, missa inte den.

Tidigare gästbloggar finns på www.krutgubben.net

Over & out

Tog sovmorgon och gick inte upp förrän kl.07:32, stekte lite bacon som jag åt med turkisk yoghurt, inte världens godaste men det var det jag hade hemma.

Kommer vara extremt noga med maten närmsta tiden för att tighta till kroppen lite.

Såg att Zandra Hedlund hade experimenterat i köket i helgen, läs hennes blogg, Colting pannkakorna låter väldigt mumsiga, ska nog testa nu i veckan.
http://dietisttriathlet.blogspot.com/2010/09/ex.

När det gäller godis- och kaklöftet har vi fått 2 avhopp idag men vi har även fått en ny medlem, Emma Nyqvist så nu är vi 82st. Fler är självklart välkomna, maila info@krutgubben.net

Väntar med spänning på Era reflektioner över hur det har gått, någon som vill gästblogga?

Over & out

Har fått massa frågor om vurpan i lördags på Lidingöloppet, så här kommer senaste sjuk och skaderapporten från en vingklippt krutgubbe.

När jag kom hem i lördags efter LL tryckte jag i mig 2 alvedon var fjärde timme och kände därför inte riktigt hur kroppen mådde, mer än att jag frös som en hund.

Avbröt kuren igår em och då kändes kroppen inte alls bra.
Hade fått lite feber och mådde illa, smällen i huvudet hade nog tagit värre än jag först trodde. Efter en natts bra sömn har febern försvunnit och illamåendet lättat så nu går det åt rätt håll.

Vänster Axel och underarm är nu ganska svullna och blåslagna, förhoppningsvis är det bara muskulärt, men just nu är vänster arm obrukbar, kan knappt lyfta kaffekoppen med den handen.

Skrubbsåren är bara ytliga och försvinner med tiden.

Enda positiva är att jag har tagit ett steg närmare en ny karriär och anmält mig till SAFE och deras indtroduktionsutbildning för att bli personlig tränare och gruppinstruktör.

Har även bokat möte med en vän som idag driver ett företag inom fitness och personlig träning för att få råd om hur ett sådant företag bäst kan drivas.

Någon som har tips och ideér om hur jag ska kunna livnära mig på att driva ett företag inom hälsa, träning m.m


Over & out

Shit, vad tiden går snabbt, nu har det gått 5 veckor sedan vi officiellt startade godis- och kaklöftet den 23/8.

Själv tappade jag 2,1kg under gårdagens Lidingölopp, ett sådant lopp i veckan så kanske man närmar sig målvikten

Vi är i dagsläget 83st i vår ständigt växande skara. Senaste medlemen tillkom idag och heter Frida Lundin, Välkommen Frida.

Over & out

Min 7:e tatuering gjorde jag 2006, då mitt historieintresse var som störst, läste historiska romaner på löpande band och började spåna på en tatuering med historiska detaljer. Min fru ritade ner mina ideér och detta blev slutresultatet. Tatueringen sitter i svanken och tog 3 timmar att göra och det gjorde skitont, det vågar jag erkänna.



Jag är långtifrån rasist, har massor med vänner som har invandrarbakgrund. Jag röstade dessutom absolut inte på SD.
poängterar detta så Ni inte får några konstiga ideér om min ideologiska inställning.

Fick detta mail igår från Rune Divander som presenterar sin första tatuering så här:
Hej! Jag är 66 år gammal, hade en bestämd uppfattning om tatueringar! Aldrig för min del, men man kan ju ändra sig och i våras inför Broloppet som skulle bli mitt elddop (hade aldrig sprungit längre än 16 km), fick jag ett ryck och beställde tid för att tatuera in Broloppets logga!
Bild bifogas!



Någon mer som vill visa upp sin tatuering, maila info@krutgubben.net

Over & out

Denna helg är dedikerat till utrensning förutom svängen runt den där ön som heter Lidingö.

Kände mig både fysiskt och mentalt fulladdad, hade satt måltiden på 2:30.

Åkte hemifrån vid kl. 10:40 och var framme på Lidingö 11:50,
jäklar vilka köer det var. Gick lugnt upp mot Koltorp Gärde och startplatsen, bytte om och började värma up med en gång. Gick in i startfållan när det var 15min kvar till start, ställde mig längst fram och småhoppade till Friskis & svettis uppvärmning.

När starten gick stack jag som ett skott, men det gjorde flera hundra till. Det blev rejält trång och första km gick på 5:36, skit tänkte jag, redan tappat 36sek på måltiden.
1km – 3km: Fortsatte att vara trångt och det tog ända till 3km innan jag kunde hitta min egen rytm och slapp att kryssa, skönt.

4km – 5km: Nu kände jag vind i segeln och öste på ganska bra, 5km stax över 24min, alltså under måltiden på 25min, yes, det började arta sig.

5km – 10km: Här gick löpningen lätt, framförallt asfaltpartiet runt 7-8km, massor med publik som gjorde att man tog i lite extra. Milen slutade på ca 48:30, nu låg jag riktigt bra till mot måltiden på 50min.

10km-15km Lite tyngre parti med km-passeringar strax över 5min, tappade ca 30sekunder mot måltiden, men fortfarande pigg i kroppen och rejält taggad.

15km-20km Ännu lite tyngre parti, tappade den minut jag hade upp till måltiden så nu låg jag exakt på ett tempo för att klara 2:30.

21km-22km Fick ny energi av blåbärssoppan vid 20km och öste på rejält, sprang i 4:45 tempo och låg nu helt plöstsligt 30sek under måltiden. Nu började jag verkligen tro på en tid under 2:30, optimismen spirade och jag sprang med ett leende på läpparna.

22km-30km Katastrofen inträffade, blev fällt i en nedförlöpa precis efter 22km-markeringen, hade rejält hög fart och landade tungt på huvud,axel,arm och knä, har faktiskt minneslucka fram tills sjukvårdspersonalen la mig på en bår och bar upp mig till sjukvårdsplatsen. Dom började rengöra såren och började prata om att dom tyckte jag skulle bryta, då fick jag panik, adrenalinet kokade över, bad om lite vatten och reste mig och lunkade iväg. Efter ca 1km´s lunkade kunde jag börja småjogga igen, var livrädd varje gång jag såg sjukvårdspersonal, att dom skulle se min blodiga arm och vinka in mig. Både Aborrebacken och Karins backe gick jag uppför i övrigt småjoggade jag hela vägen till mål.

Direkt när jag gått i mål fick jag denna tanke:
Lägg dig ner och dö, låt sjukvårdspersonalen ta över. Men med allt det folk som stod och hejade kunde jag bara inte lägga mig ner, så jag linkade själv bort till sjukvårdstältet och fick min sår omplåstrade. Axeln och armen är rejält sargade, medans resten bara är skrapsår.









Det är första gången jag behövt sjukvård på Lidingöloppet och jag måste säga att dom var väldigt proffsiga.

Tyvärr blev tiden 2:45, vilket är 15min över det mål jag satt, men det är samtidigt personligt rekord med 9min, så det är svårt att vara missnöjd.
Samtidigt betyder det att jag fortfarande har en gås oplckad med detta lopp och kommer därför stå på startlinjen nästa år, då med måltid, 2:15


Over & out

Gick upp vid kl. 06:01, käkade den sedvanliga gröten och åkte därefter till SATS och tränade Yoga. Jag blev väldigt stärkt av gårdagens Yoga och körde därför idag igen. Skulle nog behöva gå på klass snart så jag lär mig hur övningarna verkligen ska utföras. Många tittade förundrat när jag håll på och ålade mig på mattan

Väl på jobbet kunde jag konstatera att lönen som skulle utbetalas idag, uteblev. Blev självklart skitförbannad och stack därför ut till Lidingö och hämtade nummerlappen.

Otroligt skönt att kunna gå i Sportcentret utan att trängas och för en gång skull kunna se och känna på utbudet. Kollade speciellt in Saucony´s monter då jag gärna vill ha ett par Sauconuy A3 tilll nästa års Ö till Ö. Tyvärr hade modellen utgått så jag tittade på dom andra men dom var inte lika bra lämpade som A3 (inga hål i sulan där vattnet kan rinna ut) När jag gått en bit kom säljaren från Saucony och tog mig i axeln och visade deras uppföljare till A3 som självklart heter A4 (han hade inte hunnit packa upp den när jag var där) A4 släpps senare i höst och den har allt som jag vill att en sko som både ska simma och springa med behöver. Så nu har jag nästan bestämt mig för den.

Gjorde hälsotesten och resultatet blev som förväntat, bra blodvärden, bra blodtryck och en vilopuls på 48, nöjd.

Var kvar en bra stund på Lidingö och bara njöt av det otroligt vackra vädret. Käkade en pastasallad med kyckling och tittade på den ringlande massan som kom och hämtade nummerlappar.

Åkte sedan hem och putsade och pumpade upp mountainbiken och gjorde något jag inte gjort på flera år. Cyklade en nöjestur utan att bli svettig, kändes jättekonstigt att växla ner så fort det blev motigt. Skönt var det i alla fall.



Väderprognosen inför morgondagen ser perfekt ut 14 grader och INGET regn, vad glad jag blev när jag såg den, hoppas den håller i sig nu.

Ikväll kommer Kenta och Anita på besök, blir kanonskoj att träffa dem.

När det gäller godis- och kaklöftet fick Vi en ny medlem igår, Hanna Olsson blev vår 82:e medlem, välkommen Hanna.

Over & out